Timepassedslowly.Mylegswerenumb,andmybacksoakedi.Still,mydantianremainedsilent,likeadesert—voidofanyqi.

        Doubtcreptin.

        “AmIreallyhopeless?”

        No—Irefusedtobelievethat!

        Noonereachestheheavensinoneleap.Iftalentisg,thenI’llmakeupforitwitheffort.Takingadeepbreath,Isteadiedmymindandfocusedmyspiritevenmore.

        Idon''''''''tknowhowlonghadpassed.Theskyoutsidehaddarkened,andmybodywasnumb,mymindgroggy.JustasIwasabouttogiveup,aslightripplestirreddeepinmydantian—likeastillponddisturbedbyafainttouch.Ittickled.

        “Qienergy!”Myheartleapt.Iheldmybreath,carefullyguidingthefaintqitowardmydantian.

        Afterhoursofeffort,Ifinallygatheredmyfirststrandofqi.ToreachEarlyQiRefi,I’dneedhundredsmorestrandstransformedintotrueenergy.

        Asthefirstraysunlightshhthewindow,afaintvortexhadformedinmydantian—proofoftrueqi’sbirth.

        Iopenedmyeyesandsmiledfaintly.

        “EarlyQiRefi...Ifinallydidit.”

        内容未完,下一页继续阅读