Timepassedslowly.Mylegswerenumb,andmybacksoakedi.Still,mydantianremainedsilent,likeadesert—voidofanyqi.
Doubtcreptin.
“AmIreallyhopeless?”
No—Irefusedtobelievethat!
Noonereachestheheavensinoneleap.Iftalentisg,thenI’llmakeupforitwitheffort.Takingadeepbreath,Isteadiedmymindandfocusedmyspiritevenmore.
Idon''''''''tknowhowlonghadpassed.Theskyoutsidehaddarkened,andmybodywasnumb,mymindgroggy.JustasIwasabouttogiveup,aslightripplestirreddeepinmydantian—likeastillponddisturbedbyafainttouch.Ittickled.
“Qienergy!”Myheartleapt.Iheldmybreath,carefullyguidingthefaintqitowardmydantian.
Afterhoursofeffort,Ifinallygatheredmyfirststrandofqi.ToreachEarlyQiRefi,I’dneedhundredsmorestrandstransformedintotrueenergy.
Asthefirstraysunlightshhthewindow,afaintvortexhadformedinmydantian—proofoftrueqi’sbirth.
Iopenedmyeyesandsmiledfaintly.
“EarlyQiRefi...Ifinallydidit.”
内容未完,下一页继续阅读